tittade precis igenom förra årets julnummer av lantliv och fick riktiga julkänslor. längtar efter att få sitta och mysa i mörkret med massor av tända ljus tillsammans med familjen. helt plötsligt kommer en rad fina minnen som spelas upp nästan som en film med en melankolisk men ändå hoppfull pianoslinga till. (klychigt, jag vet, men fint på något vis) framför mig ser jag ett svagt ljus av kandelabern som pappa väcker oss med på julaftonsmorgonen, mina syskon, föräldrar och släktingar som skrattar, sjunger, någon läser julevangeliet från morfars gamla bibel. julgranen som går i guld och rött hemma hos mamma och pappa, och i mormors hänger det små virkade, röda snöflingor och en tomte som är över hundra år gammal. farmor och farfar har små svenska flaggor i sin och glittret uppefrån och ner istället för runt om som det brukar va. julen måste vara den bästa tiden. mysig. fantastisk.









nu längtar jag.