varje dag får vi tråkiga nyheter - om kvinnan som fått bröstcancer, tjejen som dött alldeles för ung, unga killen som blir mobbad i skolan och går dit med en stor klump i magen och allra helst inte går dit överhuvudtaget. vi hör om barnet som får ta hand om sina fulla föräldrar och som sover med ett skärp under kudden för att kunna gå emellan om pappa skulle börja bli våldsam mot mamma. läser om den unga tjejen som säljer sin kropp till vuxna män, för vad skulle hon annars duga till?

ibland blir vi så fullproppade med alla dessa nyheter att vi inte orkar eller kan ta in allt. vi hör, regestrerar och går sedan vidare. tänker att det är synd om de som har de så.

men - stanna upp. bli stilla ett tag. ta in och känn efter.

jag blir vansinnig. hur ond kan ondskan bli?!

jag blir också tacksam.
tacksam för att jag tror på en gud som säger att det är inte kört - en dag kommer det inte finnas några tårar. inga skrik av smärta. ingen död, ingen sorg, inget förtryck, ingen klump i magen.
tacksam för att jag tror på en gud som har världens största axel som är skön och mjuk att luta sig mot. som tröstar. som älskar. som vill mitt och ditt bästa.
jag blir tacksam för att jag har en fantastisk familj och fina vänner som stöttar och som jag i min tur får stötta.

jag blir också taggad till att göra gott för de som finns runt mig. att uppmuntra, älska, hjälpa, vara motpol mot allt det tunga och mörka.

hur känner du?